Jag har jobbat med infrastruktur i ca 32 år, och jobbar idag som regionchef i Trafikverket Region Nord.

På fritiden umgås jag gärna med mina barn och barnbarn. Tillsammans är vi ofta ute i naturen både sommar som vinter.
I våran stuga i Abisko-fjällen är snöskotern ett fantastiskt
hjälpmedel för både nytta och nöje.
Som ordförande för Snöskoterrådet ser jag samarbetet som en
viktig framgångsfaktor för en positiv utveckling i skoterfrågor.

• Skoterturism som regional tillväxtmotor
• Allemansrätten och snöskoterkörning
• Diplomering av snöskoteruthyrare
• Handboken Planera för snöskoter

Ladda hem Nyhetsbrevet genom att klicka på pdf-ikonen nedan.

Nyhetsbrev 2011 (pdf)

Lägesrapport november 2011 (ppt)

Lena Dahlgren (ordförande), Jan Lindgren (samordnare) och Ronny Edin (länsstyrelsernas representant) berättade om vad som är på gång inom Nationella Snöskoterrådet.

Lena Dahlgren gav en återblick till varför rådet finns och hur det är organiserat. Hon berättade också att rådet har gjort en intern och extern utvärdering av rådet och vad det har åstadkommit sedan 2007.

2012 är sista året för den överenskommelse som ligger till grund för rådet. Inför utgången av överenskommelsen är det viktigt att börja fundera på fortsättningen. Resultaten är inte klara från utvärderingen, men de pekar på att de allra flesta tycker att rådet bör fortsätta sin verksamhet även efter 2012, och att rådet skulle behöva ett mer tydligt uppdrag från regeringen eller departement. Rådet jobbar för att få till ett möte med miljö- och näringsdepartementen, för att berätta om rådets arbete, resultatet av utvärderingen och om rådets framtid.

Jan Lindgren berättade om vad som är på gång i rådet.

Inom kort är handboken ”Planera för snöskoter” reviderad och klar att lägga ut på rådets hemsida. Den kommer också att tryckas i en mindre upplaga och delas ut till bl a kommuner och skoterorganisationer.

Projektet Diplomering av snöskoteruthyrare går vidare med utbildningar i Norr- och Västerbotten i början av 2012. Planer finns också att gå vidare med att ta fram ett utbildningspaket och diplomeringssystem för snöskotersafaris.

Andra idéer för nästa år är att ta fram ett förslag till nationell skyltstandard för snöskoterleder. Rådet kommer också att försöka få till erfarenhetsutbyte med Norge och Finland.

Ronny Edin berättade om en undersökning om terrängtrafikens omfattning i fjällen som Sifo har gjort på uppdrag av Länsstyrelsen Norrbotten. Undersökningen är en uppföljning av den som gjordes under 2007.

Några av resultaten:
• 29% av skoterägarna är medlem i en skoterklubb.
• Andelen som använder snöskoter för fritidsändamål har ökat i årets mätning (61%) jämfört med 2007 års undersökning (49%).
• När det gäller om människors inställning till att köra skoter alkoholpåverkad är annorlunda idag jämfört med för tio år sedan uppger 45% att de tycker att inställningen är mycket eller ganska annorlunda.
• Majoriteten av de svarande (96%) var under förra vintern inte med om någon olycka eller ett olyckstillbud som resulterade i, eller kunde ha resulterat i, allvarliga personskador.

Mc och moped (ppt)

Snöskoterrådets arbete med säkerhet (ppt)

Rapport terrängtrafik 2011 (ppt)

Janne Lindgren och Jörgen Persson från Trafikverket informerade om säkerhet på skoter. Janne som samordnar Nationella Snöskoterrådet berättade om hur rådet jobbar med säkerhet och Jörgen berättade om hur man har samarbetat på ett strukturerat sätt med aktörer inom MC- och mopedområdet.

Janne Lindgren började med att berätta om Nationella Snöskoterrådets arbete. Som grund för rådets prioriteringar av säkerhetsåtgärder och -aktiviteter finns bland annat sammanställningar av alla dödsolyckor med snöskoter inblandade mellan 1974 och 2006.

Två läkare (Mats Öström och Anders Eriksson) vid enheten för samhällsmedicin vid Umeå universitet genomförde en studie för åren 1999-2006. Den visar bland annat att i snitt 12 personer omkom i olyckor med snöskoter varje år. De flesta dödsolyckorna inträffade på kvälls- och nattetid på fredagar, lördagar och helgdagar. De två vanligaste dödsorsakerna var trubbigt våld och drunkning. De vanligast bidragande orsakerna till olyckorna var alkohol (60%) och hög fart (53%). Läkarna hade några förslag på förebyggande åtgärder som hade kunnat rädda ett antal av de omkomna: flytoverall, hjälm, mobiltelefon och värmande plagg.

Vad gör Nationella Snöskoterrådet för att öka säkerheten på snöskoter? Här följer ett urval av aktiviteter:
• Information
• Skyltning av skoterledspassager över väg
• Fältförsök med alkolås på snöskoter
• Film om snöskoter och laviner
• Diplomeringssystem för snöskoteruthyrare
• Standard för skoterleder (utformning och märkning)

Några planerade aktiviteter:
• Diplomeringssystem för snöskotersafari
• Erfarenhetsutbyte mellan de nordiska länderna

Snofed följer löpande och sammanställer olycksstatistik i media och olycksdatabasen STRADA på uppdrag av Trafikverket.

Janne avslutade med några trender som oroar:
• Det säljs mycket ”sport- och mountainskotrar”, med starka motorer och bra lössnöegenskaper.
• Det finns ”galna” filmer på Youtube m m.
• Andelen lavinolyckor med snöskotrar i USA/Canada ökar.
• Polisen har inte tillräckligt med resurser för att övervaka snöskotertrafiken på ett tillräckligt bra sätt.

… några trender som lugnar:
• Attityden till alkohol och snöskoteråkning verkar hålla på att förändras, särskilt bland unga.
• Medvetenheten om fjällsäkerhet och behovet av förebyggande lavinsäkerhet verkar öka bland unga snöskoterförare.
• Det finns bra flytkläder på marknaden.
• Hjälmanvändningen är hög.

Jörgen Persson berättade om hur arbetet med att ta fram den gemensamma strategin ”Ökad säkerhet på motorcykel och moped”. Strategin är framtagen av en arbetsgrupp som bestod av representanter från Moped- och Motorcykelbranschens Riksförbund, Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande, Rikspolisstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges MotorCyklister, Trafikförsäkringsföreningen, Transportstyrelsen och Trafikverket.

Jörgen visade en hel del statistik och fakta kring motorcykel, och konstaterade att det finns en hel del likheter mellan MC och snöskoter. Han tryckte på vikten av att grunda val av åtgärder på fakta och åter fakta, samt att identifiera kunskapsbrister.

Arbetet med strategin fortsätter. Under 2012 kommer man att ta fram en version av strategin.

Jörgen avslutade med att berätta om ett systematiskt aktörs- och åtgärdsinriktat samarbete som kallas ”OLA”, där O står för Objektiva fakta, L för Lösningar och A för Avsikter. Under en OLA-process samlar man lämpliga aktörer inom ett område vid tre tillfällen och går igenom de tre stegen – O-L-A.

Några exempel på OLA-samarbeten och vad de har lett till:
• Moped-OLA – Registrering och förarbevis för alla typer av mopeder utreds, försäkringsbolagen ger inte ersättning vid trimning. Branschen avsäger sig deltagande i trimning.
• MC-OLA – Höjd ålder från 21 – 24 för tung MC. ”Sporthoj.com” med 17 000 aktiva medlemmar deltar. Honda inför ABS-system på nästan alla MC.
• Halk-OLA – Krav på antisladdsystem införs på bred front hos aktörerna – 25 av de 25 mest sålda bilmodellerna utrustas med antisladdsystem.

Avslutande diskussion om hur vi kan gå vidare inom snöskoterområdet.

Nationella Snöskoterrådet kommer att diskutera det här vidare. Rådet återkommer med ett förslag. Eventuellt kommer man att bjuda in till en ”snöskoter-OLA” under 2012. Det finns redan intresse från bl a snöfordonsleverantörerna att delta, och frågan har diskuterats internt inom rådet med de deltagande organisationerna.

Allemansrätten (pps)

Naturvårdsverket Nils Hallberg (ppt)

Det finns en hel del regler som omgärdar snöskoteråkningen, och det är inte alltid så lätt att få en överblick. Allemansrätten är något bland ”det mest svenska” som finns. En rätt som ger oss frihet under ansvar. Den berör många och är samtidigt något som folk verkligen bryr sig om.

Nils Hallberg, miljörättsjurist vid Naturvårdsverket och Margareta Svenning, naturvårdsjurist vid Länsstyrelsen Skåne har tittat närmare på vad det är som egentligen gäller vid snöskoteråkning runt om i vårt land.

Nils Hallberg började med att konstatera att det finns en massa lagar och förordningar som på ett eller annat sätt berör vårt sätt att framföra snöskoter i terrängen.

- Man måste först definiera vad som är terräng, och enligt förordningen om vägtrafikdefinitioner så är terräng ”ett område som inte är väg”. Vad är då väg kan man undra. Enligt definitionen handlar det om ”en sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon”. Med ”plats som allmänt används för trafik med motorfordon” menas plats vars syfte är att motortrafik ska kunna förekomma.

Nils konstaterade sedan att som terräng räknas åker, äng, park, obanat naturområde och vägar som inte är allmänt befarna.

- Sedan kan man ju undra vad som gäller för isar? Isbelagda vattenområden är en form av terräng, men eftersom is inte är barmark råder det inte enligt lagen något generellt förbud mot körning på istäckta vattenområden, berättade Nils.

Därefter gjorde Nils en snabbsammanfattning av Terrängkörningslagen, som syftar till att skydda allmänna intressen mot skador och störningar som orsakas av trafik med motordrivna fordon. Grundtanken med lagen är att mark och vegetation ska skyddas mot skador samt att störningar på fauna och friluftsliv minimeras.

- Redan i första paragrafen säger man att körning i terräng med motordrivet fordon för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk är förbjuden i hela landet på barmark, och på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog, om det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen. Förbudet gäller även på snötäckt jordbruksmark, om det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på marken.

När det gäller Terrängkörningslagen finns det även flera undantagsbestämmelser för viktiga samhällsfunktioner och för viss näringsverksamhet. Sedan kan förbuden också utvidgas genom regeringens eller länsstyrelsens beslut.

Regeringen har i delar av fjällområdet inrättat 12 områden inom vilka det råder förbud mot att köra motordrivet fordon även om det annars skulle ha varit tillåtet enligt den allmänna regleringen.

- Sedan har vi ju det här med allemansrätten som är ett kapitel för sig, eftersom det här finns en stor gråzon, förklarade Nils.

Allemansrätten handlar om var och ens rätt att använda annans fastighet, för att framför allt att färdas över den åtminstone till fots och under en kortare tid även vistas på den. Tanken med allemansrätten är att alla ska ha tillgång till naturen, samtidigt som vi har ett ansvar att visa hänsyn och varsamhet.

Nyttjandet av marken får inte gå så långt att fastighetens ägare (eller annan med särskild rätt till fastigheten, t.ex. en nyttjanderättshavare) tillfogas nämnvärd olägenhet eller ekonomisk skada. Och här närmar vi oss en av frågeställningarna som gör allemansrätten ganska luddig.

Vad innebär nämnvärd olägenhet eller ekonomisk skada? Det är ganska oklart och de lagbestämmelser – främst straffrättsliga – som har betydelse är delvis svårtolkade, och rättspraxis är här mycket sparsam. Man hänvisar ofta till sedvanan, men den varierar i olika delar av landet och kan också på andra sätt vara svår att slå fast.

I Miljöbalken sägs också att någon allemansrätt inte finns beträffande biltrafik och annan trafik med motordrivna fordon (inbegripet mopeder). Samtidigt kan markägaren på enskild väg förbjuda sådan trafik.

- Så egentligen finns det ingen möjlighet att hänvisa till allemansrätten för att köra snöskoter på annans fastighet. Men det finns ju en grannelagsrätt och en sedvanerätt som man kanske kan hävda säger några.

Nils redogjorde snabbt om innehållet i grannelagsrätten, som är en del av fastighetsrätten och som behandlar rättsförhållandet mellan grannar och grannfastigheter.

Ofta handlar dispyterna inom detta område om ett slags kompensationstänkande.  Typiska uttalanden som ”grannen får stå ut med åtskilligt av mig för jag får stå ut med detsamma från hans sida.”

I 3 kapitlet 1 § i Jordabalken står att: ”Var och en skall vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom taga skälig hänsyn till omgivningen.”

- Vi kan konstatera att det vid konflikter i dessa sammanhang är lätt att hitta motparten, men ofta svårt att lösa konflikter och reglera skador, eftersom det är extra känsligt med grannar, menade Nils.

När det gäller sedvanerätten finns inte heller särskilt mycket att hämta för att reda ut förvirringen. Det finns ett Skattefjällsmål från 1981 som inte säger så mycket och det senaste s k Nordmalingsmålet, där det i Högsta domstolens dom bl a sägs:

”När det ska bestämmas hur lång tid som ligger i uttrycken ”av ålder” och ”efter gammal sedvana” kan den tid om 90 år som brukat anges i fråga om urminnes hävd vara en rimlig utgångspunkt.”

Men det här fallet gäller ju rennäring och frågan är om man kan dra paralleller till andra näringar och verksamheter?

Nils försökte i slutet av sitt anförande ändå dra några slutsatser och konstaterade då att:

- Snöskoteråkning omfattas i dagsläget förmodligen inte av allemansrätten – dock finns det en stor gråzon.

- Snöskoteråkning kan eventuellt vara grannelagsrättsligt tillåten på grund av  ”förhållandena på orten”. Landet är ju långt och stora skillnader finns mellan exempelvis norra och södra Sverige.

- Snöskoteråkning ställer förmodligen höga krav på ”skälig hänsyn”, pga. skaderisk, buller m.m.

- Sedvanerätt? Ja, man säger ju att den träder i kraft efter 90 år, då är det alltså först cirka år 2050 vi kan börja hänvisa till den.

Men Nils slutsatser handlade också om några viktiga ledord:

- Se till att inte störa och inte förstöra, då har vi en möjlighet att få bedriva snöskoteråkning på de premisser som gäller idag.

Margareta Svenning, kommenterade och lade till en hel del synpunkter under Nils föredrag, eftersom de tillsammans tillhör en grupp i Sverige som idag kan mest om allemansrätten. Margareta har ett uppdrag från Naturvårdsverket att se över allemansrättens rättsliga ställning och framtid.

- Jag har tillsammans med Klas Sandell försökt att göra en så allsidig belysning av allemansrätten som möjligt och fokuserat på möjligheter och begränsningar, berättade Margareta inledningsvis.

Margareta konstaterade också att hon under utredningens gång alltmer fått klart för sig att allemansrätten är något som berör många och något som folk verkligen bryr sig om.

- Den är högt älskad och omtyckt, och en väldigt viktig del av varumärket Sverige.

Enkäter har bland annat skickats ut till länsstyrelserna kring deras syn på nuläge och framtid. Ur denna enkätundersökning redovisade Margareta en del intressanta slutsatser.

- Bland annat har vi tittat på olika konfliktscenarion som förekommer och som kan komma att öka i framtiden. Olaga instängsling är ett av de vanligaste problemen när det gäller allemansrättsliga typkonflikter. Ofta handlar det om två grannar som inte kan komma överens, vilket ju inte är så trevligt.

Sist på länsstyrelsernas tio-i-topplista är överutnyttjande av mark av okända besökare. Till den här kategorin kan ju faktiskt snöskoteråkande hänföras.

En tendens man kunnat se är att enskilt utnyttjande av naturen är vanligast, men är i avtagande medan kommersiellt organiserade aktiviteter ökar. Hit räknas olika arrangemang och tävlingar av olika slag.

- De kommersiella aktiviteterna har börjat få en mycket stor betydelse i flertalet län, men samtidigt skulle ett kommersiellt undantag från allemansrätten i de flesta fallen få svåra konsekvenser för den regionala utvecklingen, konstaterade Margareta.

Länsstyrelserna anser att hoten mot allemansrätten handlar om privatisering och exploatering av allemansrättsligt viktiga områden, men även om bristande information, överreglering och kommersiellt överutnyttjande.

Samtidigt anser mer än 60% av länsstyrelserna att man har otillräckligt kunnande om allemansrätten och att man behöver kompetensutveckling inom området.

Margareta sa att det finns olika tolkningar i landet vad som är accepterat. I norra Sverige är t ex snöskotertrafik vanligt och därför mer accepterat än om det skulle ske på samma sätt söderut. Hon påpekade också att den ”gråzon” mellan vad som är lagligt och förbjudet, kräver ett stort ansvar av snöskoteråkarna. Och som alltid är det bäst att prata med varandra!

Direkt efter Margaretas anförande startade en paneldiskussion där Margareta och Nils Hallberg svarade på frågor från forumdeltagarna.

P-O Wikberg, Naturvårdsverket, undrade vad som krävs för att göra allt tydligare, så att man inte behöver vara i den s k gråzonen i framtiden.

Margareta och Nils hade väl egentligen inget direkt svar på frågan, men deras gemensamma svar var att mycket handlar om att man pratar med varandra, markägare och skoterfolket.

- Kontakta markägarna och försök få tillstånd en lösning som båda parter kan acceptera.

I det sammanhanget kan vi informera om att Snöskoterrådet har tagit fram ett förslag till markägareavtal som finns på snoskoterrådet.se.

Margareta hävdade också att det är otroligt viktigt att vi lever efter mottot ”inte störa, inte förstöra”.

- Så fort vi börjar gå över gränserna, blir diskussionerna större och debatten hårdare. Om alla sköter sig klarar vi oss från en ny lagstiftning som kan bli tuff.

Sofia Lindblad, LRF, instämde i dessa synpunkter och stödde helt tanken med vikten av att prata med markägarna och kom överens, då blir det inga irritationer.

Lena Nilsson, polis, konstaterade också att de flesta irritationerna när det gäller allemansrätten handlade om osämja mellan grannar.

- Oftast brukar de gå att lösa med sunt förnuft, och de gånger man fortfarande är oense brukar vi säga att vi kanske ska ta hit Robert Aschberg, och då brukar de lugna ner sig och prata med varandra som vettiga människor. Det handlar i mångt och mycket om att vi måste bli bättre på att kommunicera med varandra.

Nils Hallberg avslutade diskussionerna med att konstatera att allt fler blir intresserade av att betala för sina fritidsaktiviteter. Med sämre vintrar kommer fler att behöva köra snökanoner och lägga ner mer tid och resurser på att hålla exempelvis skidspår i gott skick, och då kommer nog fler spår att behöva finansieras med avgifter av utövarna. Sak samma kan bli allt mer aktuellt även vad gäller skoterleder.

- Vi borde se till att få bättre underhållna leder och försöka kanalisera skoteråkningen till dessa.

Visit Sweden (ppt)

Skotercenter Sälen (ppt)

Dag två under Nationella Snöskoterforumet i Falun inleddes med att ett antal representanter för turismutveckling på såväl nationell, som regional och lokal nivå gav sin syn på snöskoterns roll för turism och regional utveckling.

På plats i Falun fanns representanter för bl a Visit Sweden, Svensk Turism, Region Dalarna, Älvdalens Kommun och snöskoteruthyrare från Sälen-området. Via videolänk presenterades dessutom ett par snöskotersafariverksamheter från Norrbotten och norra Finland.

Den som inledde föredragen var Hans Gerremo, vd för SLAO, och dessutom sitter han med i Visit Sweden och Svensk Turism. Hans pratade utifrån temat ”Snöskoterns roll för turismen och regional utveckling utifrån den Nationella Strategin 2020”.

Hans berättade att Svensk Turism är hälftenägare till Visit Sweden, och står som huvudman för Nationella Strategin för besöksnäringen/turismen år 2020.

- Vi har en ganska kaxig målsättning fram till år 2020, där vi bl a i princip ska fördubbla besöksnäringens/turismens omsättning från nuvarande 252 till 500 miljarder/år. Vi ska även öka antalet arbetstillfällen från 100 000 personer till hela 250 000 personer, samt öka antalet exportmogna destinationer från 15 till 35.

För att nå dessa mål bygger strategin på att man ska utveckla destinationer i världsklass och attrahera kapital som accelererar utvecklingen. Vidare krävs det en samverkan mellan privata och offentliga aktörer så att man kan attrahera utvalda målgrupper. Entreprenörskap, företagande och kompetens kommer att vara nyckelfaktorer för att nå målen, liksom att alla jobbar tillsammans för att vi ska få en hållbar besöksnäring.

När det gäller snöskoterturismen poängterade Hans att det finns två nyckelord som vi måste förmedla och kommunicera, nämligen kompetens och respekt.

- Vi har ett stort kunnande inom området som vi måste lyfta fram och marknadsföra mycket bättre än tidigare och här har inte minst Nationella Snöskoterrådet en viktig roll. Och när det gäller respekt menar jag att vi måste bygga våra aktiviteter med skoter kring säkerhetsaspekter som respekt för terrängen och för vädret. Det ska vara säkert att åka snöskoter oavsett om jag åker med min egen skoter eller om jag hyr eller åker med i en skotersafari.

Hans hävdade också att skotern är en reseanledning som kommer att bli ännu viktigare i framtiden. Den är en av många intressanta och attraktiva aktiviteter kanske framförallt i fjällvärlden. Den är också en aktivitet som i princip alla kan delta i och den är exotisk för många européer.

- I Ruka i Finland kör man utöver normala safaris, skoter även för att bada bastu, äta middag i skogen, titta på norrskenet, se på renar, besöka huskyfarmen och se på vackra omgivningar och mycket annat. Det här lockar massor av utländska och inhemska turister varje år. Varför kan vi inte göra det i Sverige?

Lyckas vi få hit fler turister ställer det även större krav på säkerheten, speciellt i fjällen där fjällsäkerhet är en viktig del som vi måste satsa på.

- Fler gäster har ju det positiva med sig att det kommer att leda till fler arrangörer och aktörer! Samtidigt gör det också att vi måste ställa större krav på säkerhet i alla former. Utbildning av guider och färdledare, diplomering av snöskoteruthyrare och bättre information till våra gäster/besökare är viktiga funktioner där vi måste bli bättre.

Eftersom Hans sitter med i både Visit Sweden och svensk Turism passade han på att beskriva hur dessa båda organisationer jobbar med att marknadsföra Sverige i olika sammanhang.

Hans avslutade sitt anförande med att än en gång lyfta fram nyckelordet: Samverka!

- Om vi samverkar mellan destinationer och arrangörer, samt satsar på att marknadsföra snöskoteråkandet och lyfter fram säkerhetsfrågorna kommer många nya kunder att få givande upplevelser på snöskoter. Många ser vår fjällvärld som Europas lunga i framtiden och där har snöskotern en given roll som transportfordon, menade Hans Gerremo.

Kjell Landén, Älvdalens Kommun

Kjell inledde med att kort beskriva Älvdalens kommun som en lång kommun (24 mil), där skoterturismen ständigt ökar.

- Snöskoterturismen är inte så utvecklad i vår kommun ännu, man kan egentligen säga att den är i sin linda, men på stark frammarsch.

Inom Älvdalens kommun ser man dock att skoterturismen har en enormt stor potential som är mycket viktig för kommunens framtida utveckling.

- Tyvärr har ju projektet med Transitleder tillfälligt gått i stå, men vi ska göra allt för att gå vidare och genomföra detta projekt som också är viktigt inte bara för oss i Älvdalen utan för hela området som vi tänker knyta samman, avslutade Kjell Landén.

Kristoffer Widing, Skotercenter, Sälen

Kristoffer är ägare av Skotercenter i Sälen eller ”Ditt skoterhotell i Sälen” som man kallar sig. Han berättade att idén till att starta företaget fick han och några skotervänner när de insåg att det ju egentligen inte fanns någon snöskoteråkning att tala om i Sälen.

- Varför ska Sälen bara ha hotell och aktiviteter för skidåkare? Vore det inte ganska kul med ett riktigt skoterhotell? Sagt och gjort,    vi startade helt enkelt Skotercenter som alltså både innefattar skoteraktiviteter och hotellverksamhet.

Bakom starten av Skotercenter låg en insikt om hur skotermarknaden i landet ser ut. Man anser att man har nära till marknaden, eftersom  man räknar med att ha cirka halva den svenska skotermarknaden eller 100 000 skotrar inom ”sitt upptagningsområde”.

- Det vore väl konstigt om vi med ett stort personligt engagemang och den höga kompetens vi besitter av hotellverksamhet och bokningar  inte skulle kunna intressera så pass många skoteråkare att komma hit, så att vi skulle kunna få bra beläggning på ett utpräglat  skoterhotell, tänkte vi.

Kristoffer, som tidigare bland annat jobbat på större hotell i Sälen, tycker att en småskalig verksamhet har stora fördelar; man är flexiblare,  mer engagerade och har kortare beslutsvägar vilket kommer kunden tillgodo.

- Vi vill försöka ge våra gäster trevliga upplevelser och minnen, genom att bland annat erbjuda dem välpreparerade leder, guidade turer, boende längs leden, god mat och relax efter dagens skoteraktiviteter i vår härliga omgivning, berättade Kristoffer.

Han berättade även om ett treårigt EU-projekt ”SM – rätt och slätt”, där 14 mil leder blir ett 40 mil stort skoterparadis. Tanken med projektet är mångfasetterat; man vill försöka ta hand om den kraft ökande skoterturismen på ett bra sätt, man vill bland annat få skoteråkarna att åka på preparerade leder och minska friåkningen och att leda bort snöskoteråkarna från Sälenfjällen till kringområdena.

- Vi har jobbat hårt med att exempelvis markjustera befintliga leder, bygga och förbättra broar och spångar så att pistmaskiner och skotrar kan genomföra preparering av lederna, skylta upp lederna så att alla ska hitta enklare och även bygga nya leder där leder tidigare saknats.

Med ”vi” menade Kristoffer alla de som varit delaktiga i projektet. Huvudman har Turismintressenter (som består av ca 120 Sälen-företag) varit, men även Sälens Fjällsäkerhetskommitté, skogsbolagen i området, Malung-Sälens kommun, LRF, länsstyrelsen, markägare, skoterklubbar och byalag har varit med på olika sätt i detta intressanta och välbehövliga EU-projekt.

Nu ska man, enligt Kristoffer, satsa hårt på att marknadsföra SM – rätt och slätt, för att öka antalet skoterturister i Sälenområdet och att skapa en väl fungerande och samverkande driftsorganisation för snöskoterlederna i området.

- Det här kommer bland annat att innebära att glesbygdsområdena kommer att få intäkter och det är viktigt att även de får ta del av turismintäkterna. Vi räknar med att kunna ta in cirka 800 000 kr årligen bara i ledavgifter, berättade Kristoffer.

Vad kommer då snöskotern att ha för betydelse för turismnäringen? Tittar man på de klassiska problemen som många försöker lyfta fram, tror Kristoffer att de är överdrivna.

- Markskador till exempel. Vandringslederna i fjällen ser betydligt mer slitna ut under sommartid medan det på skoterlederna syns knappt någonting. När det gäller buller och miljö är ju tydligen trimpipor på väg bort och nya skotrarna blir allt bättre ur miljösynpunkt. Fylla och buskörning är andra problem som det ibland skrivs om, och jag tycker att det är positivt med fler poliskontroller och enligt polisen minskar antalet ertappade. På lederna är det definitivt mindre buskörning nu, men det har kanske ökat en del på andra ställen, menade Kristoffer.

Men möjligheterna då? Här hoppas Kristoffer att man kan öppna upp delar av nationalparkerna och naturreservaten för skotersafaris och liknande. Det skulle göra att man inte behöver trycka ihop ännu mer människor i Sälens närområde.

- Vi räknar nämligen med en tillväxt på cirka 5 000 nya gäster per år. Men för att vi ska kunna hålla bra kvalitet på våra leder i framtiden kommer det nog att krävas offentligt stöd och finansiering i någon form, avslutade Kristoffer.

Via videolänk till Kiruna berättade sedan två snöskotersafariföretagare om sina verksamheter.

Den som inledde var Mats Johansson ägare av Arctic Safari i Kiruna. Han berättade att utvecklingen när det gäller skoterturism i Kiruna inte är de allra bästa.

- Det finns två stora flaskhalsar i sammanhanget. Den ena är antalet tillgängliga bäddar och den andra handlar om att Kiruna inte är speciellt flygtillgängligt, vi har alldeles för få operatörer med Kiruna som destination.

Antalet bäddar är enligt Mats i storleksordningen 3-4000, vilket är på tok för få. Här tycker han att vi borde ta efter hur man gjort i vårt östra grannland.

- Här i Sverige får man ju inte bygga stugor ute i skogen på samma sätt som i Finland. Där är det inga problem alls, man gör allt för att få privata och företag att exploatera och bygga runt om i skogen. Ägarna bor där ett par veckor per år, sedan finns det entreprenörer som jobbar hårt med att hyra ut stugorna under resten av året. Det här är en win-win-situation som ger pengar till ägarna, uthyrarna och kommunen. I Sverige är vi oerhört stelbenta och fast i gamla hjulspår, här går det inte alls att göra på detta sätt. Finland ligger ljusår före oss, menade Mats Johansson.

Peter Johansson driver ett liknande företag som heter Scandinavian Adventure i Kiruna. Peter samarbetar ofta med Mats Johanssons Arctic Safari när så behövs, och de båda trycker på att fler safariföretag borde samarbeta för att kunna bli attraktivare för större grupper. Samarbetet kan gärna sträcka sig över gränserna och Finland är idag en minst lika viktig marknad som Sverige för Peters företag.

- Jag har jobbat åtta år på den finska marknaden och där har safariverksamheten verkligen blommat ut under dessa år. Men förutsättningarna är helt annorlunda eftersom det exempelvis i Levi-området finns cirka 22 000 bäddar, inklusive de privata som hyrs ut.

I Finland råder enligt Peter en mycket familjär stämning, där man nyttjar skotern som transportmedel ut till olika aktiviteter. Man kan exempelvis åka ut och titta på renar, äta gott och basta. En annan aktivitet som blivit stor i Finland på senare tid är snöskovandring.

- Många av lederna på Nordkalotten är sammanlänkade med varandra och här ute råder det definitivt ingen buskörning. I Finland är det mycket mer kontroll av buskörning och alkohol och åker man fast är det ordentliga straff som gäller.

Peter avslutade med en efterlysning: -Var är alla poliser i den svenska fjällvärlden? Jag vill se många fler därute.

En tredje safariarrangör är Roger Rimpi som driver företaget Samelandsresor i Jokkmokk. Även han fanns med via videolänk.

Roger har bedrivit snöskoterverksamhet i 21 år baserat på två viktiga grundtankar; säkerhet och kvalitet.

- Jag tror att det är oerhört viktigt att vi som skoteruthyrare visar att vi är seriösa när det gäller dessa frågor. Med den vana vi har i vårt företag vet vi när det är lämpligt respektive olämpligt att åka till olika ställen. Man måste ha respekt för väder och vind och dessutom satsa på bra skotrar med hög kvalitet.

Hur tar man då snöskoteruthyrning till nästa nivå?

- Jo, man kan göra som vi gjort inom SnowmobileRental, där vi är fyra företag som gått ihop i ett gemensamt bolag med totalt 550 snöskotrar inom den norra delen av Sverige. Tillsammans har vi mer än 75 års erfarenhet av snöskoterverksamhet.

Roger tror att guidade turer kommer att bli allt vanligare och han hävdar att det för miljön är en relativt skonsam aktivitet, eftersom man – om man i alla fall gör turen med dessa fyra företag – bland annat använder snöskotrar med bra motorer som medför låga utsläpp och att man ser till att inte lämna efter sig skräp i naturen.

- Jag tycker att Diplomerad Snöskoteruthyrare är ett utmärkt koncept och vi vill alla snarast genomgå utbildningen. Diplomeringen ger oss en kvalitetsstämpel som kommer att vara viktig i vår marknadsföring, eftersom kunderna kommer att välja uthyrare med eftertanke och se till att de uppfyller alla krav vad gäller säkerhet och kvalitet.

Samtidigt är Roger noga med att poängtera att uthyrningen och safariarrangemangen inte får skena iväg explosionsartat.

- Byarna och samerna som bli berörda av verksamheten får inte bli gisslan i sammanhanget. Utvecklingen måste gå försiktigt fram och vi måste förbereda alla på vad som håller på att hända. Förståelse åt bägge håll är viktigt, avslutade Roger.

Lotta Magnusson från Region Dalarna var nästa talare på agendan. Hon berättade att Destination Dalarna numera är Sveriges tredje största turistdestination efter Stockholm och Göteborg, och att man jobbar långsiktigt för att bli ännu större och ännu bättre i framtiden.

- Vi har bland annat intervjuat hela besök- och turistnäringen om deras planer och slagit samman detta till en prognos för år 2020. Man beräknar att det kommer att tillkomma 2206 nya jobb inom denna sektor, ytterligare 9,6 miljarder kommer att investeras, och 35 000 nya bäddar tillkommer (varav 27 000 i Sälen). Allt detta kommer att innebära 2,8 miljoner övernattningar och en total omsättning på 2,160 miljarder.

Var kommer man att hitta alla dessa nya gäster? Jo, Lotta berättade att man jobbar mycket intimt samman med bland annat VisitSweden och att de mest intressanta marknaderna finns i Danmark, Norge och Holland, förutom att man naturligtvis även kommer att göra stora satsningar på att få fler svenska gäster till Dalarna.

Man har insett att om man ska attrahera fler besökare måste man också bli bättre.

- Dels handlar det om produktutveckling, att man måste göra sina produkter ännu bättre, men även skapa nya som ligger i tiden. Ett av delprojekten i denna utveckling kallas WorldClass, vilket redan i namnet sätter ribban. Vi har studerat hur man på andra framgångsrika turistdestinationer runt om i världen jobbat och sett om vi kan lära av dessa, berättade Lotta.

Det finns idag cirka 1 000 företag inom turismnäringen i Dalarna, varav ungefär 900 av dessa är enmansföretag. Man har jobbat intensivt med ett lärandekoncept bland dessa både vad gäller produktutveckling och affärsutveckling, för att stärka deras kompetens.

- Vi har även startat ett Besöksnäringscollege för utbildning av de anställda inom turismnäringen. Tillsammans med Kairos Future och VisitSweden gör vi ständigt trendanalyser för att ligga långt framme när det gäller nya koncept och möjligheter.

Lotta avslutade sitt anförande med att konstatera att prognosen för år 2020 också pekar på att 250 000 nya bilar som ska in i Dalarna varje år. Det ställer höga krav på att man måste förbättra och vidareutveckla vägar och annan infrastruktur i området.

Efter Lottas anförande ville moderatorn Staffan Ling få förslag på hur vi kan utveckla snöskoterturismen vidare.

- Viktigast av allt är att lösa markfrågorna. Vi måste få tillgång till fler områden, så att allt i exempelvis inom Dalarnas fjällområde inte fokuseras bara till Sälenområdet, Lotta Magnusson, Region Dalarna.

- Koppla ihop snöskoteraktiviteterna med andra aktiviteter. Visa en hel meny med arrangemang. Man hinner kanske bara prova några men man pratar gärna med andra och kan då berätta att det finns massor av olika aktiviteter att välja på. Man blir lite av ambassadörer för ett område där man varit och blivit väl omhändertagen, Hans Gerremo, VisitSweden.

- Vi måste snabbt få fram miljövänligare skotrar och här är elskotern ett mycket intressant koncept, P-O Wikberg, Naturvårdsverket.

- Man tittar tydligen över möjligheterna att lätta upp lite på reglerna vad gäller naturreservat och nationalparker, Ronny Edin, Länsstyrelsen Norrbotten.