Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen utvärderat Snöskoterrådet. Utredningen visar att den frivilliga överenskommelsen har skapat goda förutsättningar för att rådets medlemmar ska kunna samverka.Därför föreslår Naturvårdsverket att Snöskoterrådet fortsätter genom en förnyad frivillig överenskommelse, samt att rådets verksamhet finansieras av medlemsorganisationerna utifrån omfattningen på varje organisations ansvar. Alla parter är intresserade av att fortsätta.

- Samverkansformen har hitintills lett till ett brett engagemang och ett stort ansvartagande från alla de parter som ingår i rådet, säger Martin Påhlman på Naturvårdsverket. Vi föreslår därför ett fortsatt gemensamt ansvar, med bland annat ett roterande ordförandeskap. Detta gör att frågorna får en bra förankring i medlemsorganisationerna med spridning vidare ut till snöskoteråkarna, allt från regler, vett och etikett i trafiken till frågor om säkerhet.

Naturvårdsverket föreslår också att Regeringen ger utredare eller myndighet i uppdrag att, för att åstadkomma en hållbar snöskotertrafik, se över och förtydliga terrängkörningslagstiftningen och annan snöskoterrelaterad lagstiftning och utarbeta ett enhetligt ansvars- och finansieringssystem för snöskoterleder.

Läs mer om regeringsuppdraget om Snöskoterrådet (länk till regeringsuppdraget)

- Den första frågan man ställer sig är: Kan man bygga en elskoter? Och det självklara svaret har ju länge varit nej. Varför inte kan man ju undra? Jo, invändningarna har handlat om att batterierna väger på tok för mycket och att räckvidden är alldeles för kort. Dessutom förlorar batterierna alldeles för mycket kapacitet i kyla sägs det. Men vi har haft ett helt annat tänk och det kallar vi HGV, hä gå visst (det går visst, fritt översatt).

Hela elskoterprojektet startade på bilskroten där man hittade en Artic Cat F 1000 av årsmodell -07. Sedan började man leta på nätet efter en bra motor och någon hittade en motor som tidigare använts i flygplan och den importerade man från USA.  Det handlade om en elmotor med maxeffekt 47 kW och ett max vridmoment på 92 Nm. Batterier, som totalt väger 70-80 kg, köpte man från Hybricon i Umeå. Körtiden på batterierna är en kvart på fullgas men en knapp timmes körning efter led. Laddtiden ligger kring 7 timmar och de ger knappt 13 kWh.

- Det här är ju något år sedan och utvecklingen på batterisidan går oerhört snabbt nu. Idag är man nere på laddtider kring 6 minuter!

Det var en stolt Jim Hedberg, som efter sin presentation kunde visa upp skotern live utanför konferenslokalen. Där hade den stått med lyset på hela dagen och i princip inte förbrukat någon energi.

- Det som förvånar alla som provat den är att den har ett mystiskt ljud som ingen annan skoter har och det är att man plötsligt hör att skidorna låter. Då har vi kommit ganska långt i det här med att reducera buller eller hur?

På frågan om framtidens skoter är eldriven svarade Jim:

- Självfallet! Men egentligen skulle jag i framtiden villa bygga en hybridskoter, då kan man få upp till 90 % verkningsgrad, inte som dagens kanske 25 %. Det är skillnad det, avslutade Jim.

Vill du läsa mer om elskotern, klicka på pdf:erna här nedan.

Biodrivmedelsdrivna skotrar (ppt)

Framtidens snöskoter elskotern (ppt)

Ett flertal intressenter, bland annat de som finns med i rådet, men även andra intressenter och experter har funnits med och kommer att finnas med vid de tre olika tillfällen man möts.

När det gäller objektiva fakta har man fokuserat på att först och främst grunda sitt arbete på fakta och kunskap och så lite tycka, gissa och tro som möjligt. Olycksstatistik och fjällsäkerhetsaspekter har varit viktiga i sammanhanget och man kommer att prioritera de viktigaste fakta man fått fram. Janne presenterade en hel del statistik bland annat kring skador och olycksfall, alkoholrelaterade olyckor, olika typer av skador, ålders- och könsfördelningar, etc. (Vill du läsa mer om detta, titta närmare i den pdf som finns här intill).

När det gäller området lösningar tittar man på vad som kan göras för att öka säkerheten. Andra frågor handlar om hur man på smartaste sätt jobbar med frågor som rör attityder och beteenden kring snöskoterfrågor.

De åtgärder man tycker främst ska prioriteras handlar i stora drag om frågor kring information och kommunikation, utbildning, ett antal konkreta åtgärder kring bland annat hjälmfrågan, försäkringar, alkoholkontroller, leder och issäkerhet, att lyfta fram olycksstatistik på hemsidan, analys av olika olyckor, mer forskning inom området och hur man ska jobba med attityder och beteenden.

Med avsikter menas att de som vill och kan ska ge avsiktsförklaringar i stort och smått. Den frågan ska man jobba vidare med inom kort.

Vid Snöskoterforumet i Piteå den 1 februari berättade Anna-Helena Lindahl från Naturvårdsverket om vad som händer under den närmaste tiden:

- Vi har fått ett regeringsuppdrag att utvärdera rådets hittillsvarande och framtida verksamhet. Vi ska titta på vad som varit bra och om det finns saker som fungerat mindre bra. Bland annat kommer vi att genomföra djupintervjuer med alla inblandade.

Många funderingar, men inga svar – än

Från seminariedeltagarna kom en hel del synpunkter där man var skeptiska till vad som kommer att hända eftersom Miljödepartementet och Naturvårdsverket jobbar med många frågor som begränsar och inskränker skoterkörning och att man handhar frågor kring förbudsområden och liknande.

Mattis Loberg, Miljödepartementet, förklarade situationen och kunde samtidigt komma med ganska lugnande besked:

- Anledningen till att vi på Miljödepartementet agerat i frågan är bland annat att terrängkörningslagen ligger under vårt ansvar. Jag kan berätta att miljöministern är klart positiv till att Snöskoterrådet ska finnas kvar i framtiden, eftersom man gjort ett bra jobb så här långt. Och vi är nog i stora drag ganska snöskotervänliga, förklarade Mattis.

Trots dessa besked fortsatte de skeptiska kommentarerna från åhörarna kring att man kommer att ”sitta på två stolar” och att man även måste väga in naturvärdena i beslutet för framtiden.

Samverkan med positiva resultat

Diskussionen kring den Nationella Snöskoterrådets ”samverkansmodell” fortsatte en lång stund. Är det en bra modell? Kan den fungera även i framtiden, eller ska man försöka hitta en annan lösning?

De flesta tyckte att detta är en modell som fungerat mycket bra och borde få en fortsättning. Man berömde också Janne Lindgren för hans engagerande och proffsiga arbete under de år rådet funnits.

- Den här samverkansformen har visat sig mycket bra och bidragit till en positiv utveckling när det gäller att samordna och driva snöskoterfrågorna tycker både vi i rådet, men kanske framförallt alla berörda inom snöskoter- och turistnäringen, berättade Trafikverkets ordförande i rådet, Arnold Vonkavaara.

Anna-Lena Lindahl, Naturvårdsverket, konstaterade att det är bra att man får in synpunkter från alla berörda.

- Dialogen med er och alla andra berörda är otroligt viktig och jag är helt trygg och övertygad om att vi får fram ett bra underlag för att fatta ett bra beslut kring hur detta ska skötas i framtiden. Utredningen ska vara klar till i slutet av maj. Avslutningsvis vill jag tacka alla som varit inblandade i detta fram till nu.

Ledfinansiering en het och viktig fråga

Efter detta följde en lång diskussion mellan moderatorn Staffan Ling och publiken bland annat om frågorna om finansiering och skötsel av skoterlederna i framtiden.

Ett axplock av synpunkterna:

- Ledsystemen måste hållas i bättre skick och därmed bli attraktivare, men hur löser vi det? Vi kanske borde ta lärdom av jägarna, som betalar en årlig jaktavgift i grunden, undrade Isak From, Norsjö.

Han fick stöd i sina tankar av bland annat Ronny Edin som företräder Länsstyrelserna i Snöskoterrådet. En jaktavgift, absolut ingen skatt, borde vara en bra lösning enligt honom.

Någon konstaterade också att det är konstigt att man har råd med en skoter för drygt hundratusen kronor, men inte råd att betala en mindre slant till leder. Ungefär som den som har Rolls Royce, men som inte har råd med parkeringsavgiften.

Mikael Johansson, SNOFED:

- Vi har sett en tydlig trend från stor frihet i åkandet och att det ska vara gratis, till allt färre medlemmar i klubbarna och därigenom stora kostnader för klubbarna som ska sköta lederna. Det är avgörande i framtiden att vi kan hitta ett betalningssystem som fungerar och accepteras av alla.

I USA är det vanligt med en årsavgift på 35 dollar och krav på att man är medlem i en skoterklubb för att få åka på lederna. Om inte kan polisen bötfälla de som åker på lederna och inte fyller kraven.

Janne Lindgren, Snöskoterrådets samordnare, avslutade dialogen kring dessa frågor med att berätta att Snöskoterrådet har utrett olika alternativa lösningar för finansiering av skoterlederna och lämnat över underlaget, som en del i det material han nu lämnar vidare till Naturvårdsverket och sin efterträdare där, Anna Lind.

Anna – ny samordnare

Anna fick en snabb presentation och berättade att hon nu kommer att snabbt försöka sätta sig in sin nya roll.

- Jag ska villigt erkänna att jag aldrig kört snöskoter, men ska försöka göra det så fort som möjligt, eftersom jag har släktingar i Dalarna som åker mycket skoter. Och samtidigt är det kanske bra att jag inte har några förutfattade meningar i frågan, utan kan ta tag i detta med ”öppna ögon”, förklarade Anna.

Skoterrådet lägesrapport februari 2013 (pptx)

- Grundtanken med rådet är ju att vi ska jobba för en långsiktigt hållbar snöskotertrafik, och gör bara saker som alla i rådet är överens om och allt bygger på en frivillig överenskommelse med de tio organisationer som ingår i rådet.

Janne efterlyste att rådet kanske skulle ha fått ett tydligare uppdrag – en mer preciserad roll och styrning kring vilka frågor man egentligen skulle fokusera verksamheten på.

- Man kan i alla fall konstatera att rådet är en ny och mycket efterlängtad arena och mötesplats för de som engagerar sig i snöskoterfrågor. Vi har lärt känna varandra över organisationsgränserna, fått större förståelse för varandras synsätt och också lyckats genomföra en hel del gemensamma aktiviteter.

Han visade därefter exempel på det man gjort under de fem år som rådet funnits. Mycket handlar om informationsinsatser i form exempelvis broschyrer om skoterregler på flera språk, hur man agerar när man närmar sig renar och åker över åker- och skogsmark. Hemsidan och nyhetsbreven är andra uppskattade informationskanaler som man byggt upp för att nå ut till olika intressenter.

Andra insatser handlar bland annat om trafikregister och skrotning av skotrar, skyltning av skoterledspassager över vägar, fältförsök med alkolås, kartläggning av alternativa finansieringsalternativ av leder, diplomering av snöskoteruthyrare och mycket strategiarbete när det gäller säkerhet på snöskoter.

Lista med nya idéer

- Men nu när jag överlämnar mitt uppdrag till min efterträdare Anna Lind, tänker jag överlämna ”ett arv” också, i form av frågor som vi i rådet diskuterat som förslag till aktiviteter som vi anser rådet bör ta tag i ganska omgående, förklarade Janne Lindgren.

De idéer Janne främst tänker på är: en nationell skyltstandard för skoterleder, Diplomering av snöskotersafari (en utökad version av Diplomerad snöskoteruthyrare), möten med ”friåkare”, en film om markskador, länsvis information om regler i olika regioner, en app för snöskoterfrågor, kanalisering av snöskotertrafik och en idéskiss till finansieringssystem för snöskoterleder.

- Så varsågod Anna och Naturvårdsverket, här finns en del att hugga tänderna i på direkten, avslutade Janne.

Annas svarade:

- Jag ska träffa rådet så snart vi kan hitta en tid då alla kan, för att se hur och med vad vi går vidare. Det är viktigt för mig att lyssna på ”dom som kan” och har bred erfarenhet av dessa frågor.

Säkerhet på snöskoter (pptx)

- Det har ju hänt massor inom det område som ligger oss så varmt om hjärtat. Tänk er år 1975 fanns det 11 000 skotrar i Sverige, nu säljs det nästan lika många varje år.

Ronny visade under Snöskoterforumet utvecklingen fram till idag både när det gäller antalet registrerade skotrar, men även allt som hänt utvecklingsmässigt när det gäller lösningar, design, motorer och annat. En spännande resa på en dryg kvart som framkallade många glada skratt och glada miner från deltagarna vid seminariet.

- Men vi har ju en annan spännande utveckling som gäller användningsområdena för skotrar. I ett tidigt skede var egentligen det mesta fokuserat till skotern som arbetsfordon, för att senare handla om familjeutflykter och långfärdsturer. Och idag blir alltfler kanske främst de yngre intresserade av bergsklättring och lössnöåkning. Det som är bra är att skotern är så mångsidig att den kan intressera fler och fler, tack vare att det idag finns så många olika typer av modeller.

Långfärder och lössnöåkning ökar

Enligt Ronny finns det en klar trend att långfärdsturerna är något som ökar, vilket också talar för att vi måste satsa mycket mer på att tillhandahålla bättre leder. Hur sedan finansieringen av detta ska ske är en annan fråga.

- Lössnöåkningen ökar även den och många reagerar negativt på detta, men egentligen tycker jag personligen inte det något större bekymmer, eftersom det faktiskt inte medför så mycket buller.

Ronny avslutade sin presentation med att visa en del youtube-klipp på framtidens skotrar eller åtminstone de visioner – conceptskotrar – som många tillverkare och innovatörer funder på just nu, och som vi kanske får se om några år.

- Men jag tror och hoppas att framtiden handlar om tystare skotrar och gärna eldriva sådana, avslutade Ronny.

Ronny tackades för sina engagerande insatser i Snöskoterrådet med en lång, rungande applåd.

Snöskoterns utveckling (ppt)

Syftet med denna lag är att förhindra personskador. Den ger möjlighet att ställa krav på varor och tjänster och på den information som finns kring och på produkter. I sista hand kan Konsumentverket stoppa försäljningen produkter. Det är lite svårare för tjänster, men det får övervägas i varje enskilt fall.

Massor av frågetecken som man borde räta ut

De tjänster som Kerstin fokuserade på var guidade snöskoterturer.

- Hur ser det ut på detta område, hur använder man skyddsutrustning, hur ser ansvarsfördelningen i företaget ut och finns det regler för verksamheten är några av de viktiga frågorna man måste ställa sig, menade Kerstin.

Ta bara en sak som säkerhetsinformation, vad säger ledaren till kunden, vilka krav ställs på kunden, frågar man om kundens hälsotillstånd?

Och hur jobbar man med det förebyggande säkerhetsarbetet? Lämnar man information om turen innan man åker iväg, har man utrustning om något händer, finns det någon back-up, nödhjälp, når vi räddningstjänsten och når de oss långt ute i terrängen?

- Sedan tittar vi naturligtvis efter om det någon god sed i branschen eller branschorganisation som jobbar med ”säkra tjänster”.  Och även vad man som kund borde kunna förvänta sig för skyddsnivå, berättade Kerstin.

Nästa fråga som Kerstin belyste handlade om vilka krav på kompetens som man kan förvänta sig när det exempelvis gäller bergsguider, fjälledare, snöskoterguider, klättringsinstruktörer, naturguider, etc. Här finns idag inga klara riktlinjer.

Hur bra har då exempelvis snöskotersafariföretagen dokumenterat sitt säkerhetsarbete? Har man koll på vilka regler som styr verksamheten? Vilka krav på utbildning och kompetens anser de att de behöver? Hur hanterar de sin utrustning? Finns det CE-märkning som gäller? Har de koll på när utrustningen byttes, lagades och servades senast? Det här var bara några frågor i raden som Kerstin vill lyfta fram och belysa.

- Kort sagt handlar det om inställningen till och hur aktiva man är i säkerhetsarbetet. Finns frågan över huvud taget med på agendan? Om inte, då borde verkligen företagen i branschen ta tag i detta och följa upp säkerhetsarbetet, avslutade Kerstin.

PSL-skoter (pptx)

Inom Transportstyrelsen jobbar man för fullt med att ”hitta ett lämpligt regelverk” där snöskotrar lämpligen kan tillhöra.

Flera regelverk att ta hänsyn till

Svante Törnquist berättade att det pågår diskussioner om att snöskotrar ska införlivas i ett så kallat EU-direktiv.

- Vi är med i en expertgrupp i EU-kommissionen kring snöskoterfrågor och är faktiskt en av de mest drivande i frågan. Vi har bra stöd från bl a Italien i frågan, medan våra grannar i öst, Finland, är emot detta. Frågan kommer att aktualiseras igen nu senare i vår.

När det gäller det svenska regelverket finns det en förordning om buller från vissa typer av utomhusutrustningar, som bland annat införlivar EU-direktivet och där snöskotrarna då skulle kunna ”höra hemma”.

Sedan finns också Vägverkets föreskrifter från 2003 att ta hänsyn till, där gränsvärdet handlar om 85 dB. Man pratar också om att man ska införa uppgifter om bullernivåer i transportregistret, men det arbetet har ännu inte påbörjats.

- Det finns också ett miljömål som kallas ”Storslagen fjällmiljö”, där målet är en bullernivå på max 73 dB från minst 60% av skotrar i trafik år 2015. Men det målet kommer vi inte att uppnå, konstaterade Svante.

I detta miljömål sägs det också att ”fjällmiljöers värden för friluftsliv är värnade och bibehållna och påverkan från buller är minimerad”.

Man har konstaterat att 17 % av fjällens yta är påverkad av buller och att det måste minska, samt att områden som är fria från buller och störningar ska öka.

En första bullerstudie genomförd

Svante visade även upp resultaten av en bullerstudie som man genomfört för att belysa hur bullerutbredningen påverkas av skärpta bullerkrav.

- Målet med undersökningen är att vi ska mäta och beräkna bullerutbredningen i olika typer av terräng och undersöka effekten av skärpta krav. Tanken är att detta ska fungera som stöd för oss i de fortsatta internationella förhandlingarna men även i det inhemska arbetet.

Testerna genomfördes med en 2-taktare och en 4-taktare. Olika hastigheter, acceleration, olika typer av terränger ingick i undersökningen.

- Resultaten var ganska intressanta, bland annat låg 2-taktaren 6 dBA över föreslaget krav på 78 dbA och 4-taktaren 1 dBA över. Och 6 dBA i dessa sammanhang är ganska mycket.

Det statistiska urvalet är ju i denna utredning ytterst begränsat. Det råder också osäkerhet vilken mätmetod som man egentligen ska tillämpa och frågan är om det går att bygga en lämplig mätmodell utifrån denna utredning.

Svante avslutade med att berätta att man vill genomföra en införlivning av frågan i EU-direktivet och att det kommer att ställas högre krav på bullersänkning generellt – och då kommer inte snöskotrarna undan.

(Resultaten av mätningarna kan du läsa mer om i powerpoint-filen här nedan).

Snöskotrars bulleremissioner (pptx)